Såg att jag hade ett skolinlägg idag för precis ett år sedan.

Kanske bäst att ha ett nytt.

Det jag går och grubblar på är det där fina honnörsordet KUNSKAP.

Vi skall ha en kunskapsskola säger politikerna. De pratar om ett kunskapssamhälle.

Om jag skall vara ärlig så tror jag inte att de har funderat över ordet kunskap.

Jag tror att de förväxlar kunskap med information eller fakta. Jag tror att de inte kan skilja på bildning och utbildning. Jag tror att de flesta är lika pajasaktiga när det kommer till skolan och problemen och glädjeämnena där, som han majoren och hans lika fåniga föregångare.

När man kikar på förslagen till lärarutbildning, på förslagen till betygssättning av barnen, på förslagen till vad eleverna skall uppnå i skolan kan man inte annat än undra om det är dags för hospitalet.

Om man ser på målen så finner man att det som skall kläckas ut ur skolan är någon slags übermensch.

Dessutom stirrar man på målen och glömmer målgruppen. Kanske kan man inte skilja på de sakerna?

Förslagen andas inte ett ord om att det är människor av kött och blod som befolkar våra skolor.

På de lägre stadierna är det små varelser som för allt i världen inte får sitta stilla, små varelser vars växande kroppar skall tänjas och röras hela tiden. Små varelser som skall orientera sig i tillvaron, inte späckas med en massa fakta som de svårligen kan ta till sig.

Sedan i årskurserna 6-9 befolkas skolan av en mängd individer som befinner sig mitt i sina livs värsta kriser. Nämligen puberteten. Inte ett ord om vilka problem de har med sin tillvaro.

Förskolebarnen skall nu lära sig en massa om matematik, språk och jag vet inte vad. På ett sätt som kan mätas och kontrolleras!

Men snälla!

Vad tror skolministern och gänget kring honom att de gör i förskolan och i famijedaghemmen? Allt detta lär man ju i verksamheten, men barnen sitter inte som tända ljus i en ring och sväljer guds ord från en pedagog. Man blandar in alla momenten i all verksamhet. Inlärning i små barn är en mycket komplicerad historia där hela människan är involverad. En historia där det som kallas lek och fantasi är en mycket viktig del i själva processen.

Det kallades familjedaghemspedagogik, när dagmamman lärde barnen grundläggande matte när de mätte upp mjöl och övriga ingredienser till dagens bakning osv. Vad det kallas på förskolorna("dagis") vet jag inte men även där är de olika momenten sammanblandade av rent tvång. Tvång därför att hjärnan fungerar så att teori och praktik måste blandas på ett meningsfullt sätt. Allt måste höra ihop och förankras i andra erfarenheter.

Problemet här och i övriga stadier i skolvärlden är att verklig kunskap, verklig bildning inte låter sig mätas och betygsättas.

Det är utanför politikernas kontroll!

Detta grämer antagligen de politiker som håller i plånboken.

De grämer säkerligen de politiker som vill ha makt och få bestämma över andra likt ett militärt befäl över ett gäng rekryter.

Visst går det att välja ut de barn som lär sig utantill-läxor och sedan styra dem i samhället och låta resten vara en stor massa som skall arbeta i sitt anletes svett och tjäna eliten. Men vill vi ha det så?

Den förra regeringen började vägen till en sådan uppdelning när de började återinföra ett parallellt skolsystem.

Den nuvarande förstärker idéerna med elitskolor och skitskolor. Hela vägen genom utbildningssystemet ända upp på högskolan.

Allt för att skilja på folk och folk.

Vart tog enhetsskoletanken vägen? Vad gjorde man med tankarna om människors lika värde och lika rätt till bildning och kunskaper?

Det är frågan om en människosyn som luktar politik långt ut på högerkanten, liksom den politik som fördes i 30-talets Europa.

En nazibrun stank sprider sig över Sverige!

Hörde på radion något om att studenterna skulle tvingas studera även på sommaren.

Jag känner mig en smula tveksam till förslaget till sommartermin.

Kan det vara bra?

Skälet skulle främst vara att man snabbare får ut studenterna i arbetslivet.

Vilket arbetsliv?

Avlönat arbete finns inte åt alla och kommer inte att finnas inom överskådlig tid.

Massor av färdiga akademiker går ju redan arbetslösa eller arbetar med helt andra saker än de är utbildade till. Oftast på deltid eller som daglönare, dvs arbetar de dagar de lyckas få ett påhugg.

OK, de vänjer sig vid låga löner och ingen trygghet på arbetsmarknaden, vilket kanske ses som en fördel inom en del politiska partier.

Centern med sin historia med billiga daglönare inom jordbrukssektorn torde gilla förslaget.

Men det visar att man har glömt det absolut viktigaste skälet till den stora utbyggnaden av högskolevärlden.

Nämligen att man kunde dra undan mängder av de unga människorna från arbetslöshetsmassorna. Man slapp ha en massa unga människor som kunde ställa krav på det politiska etablisemanget, som kanske anslöt sig till politiska rörelser på ytterkanterna, som kanske i sin frustration hamnade i kriminalitet, prostitution eller drogmissbruk. Dessutom fick man som en liten bieffekt en ökad kunskapsnivå på befolkningen.

Nu skall man alltså slänga ut främst en massa unga människor från en ofta meningsfull sysselsättning ett år tidigare.

Hela förslaget är ju vansinnigt.

Det är fruktansvärt riskabelt för vårt samhälle.

Men är man avundsjuk på att somliga kan ha ett långt sommarlov så...

Jag antar att den vanliga skolan skall följa efter med samma uppdelning eftersom det inte kan vara rättvist att lärarna har ledigt, dessutom med lön, under sommaren.

Sannolikt tänker man inte höja de redan för låga studiemedlen så att de studerande kan få studiemedel på sommaren. Det kommer ju att innebära en påfrestning på statskassan.

Sannolikt kommer man inte att bygga ut arbetsförmedlingen för den ökade arbetsbördan de kommer att få, bara släppa ut den på privata aktörer.

Sannolikt kommer man inte kunna lösa frågan om forskande lärare på högskolan.

Sannolikt har man glömt att många studeranden, som har anhöriga som kan fixa försörjningen åt dem, använder sommaren för att läsa ikapp.

Sannolikt är förslaget till för att öka klyftorna i samhället, så att populasen ser vilka som är de fina människorna och vilka som är den fattiga underklassen.

När jag försöker orientera mig bland månglarna i templet, dvs partierna i valrörelsen, slår det mig att egentligen är det inga riktigt viktiga saker som det pratas om.

Ok, tjafset med en ministers sexaffärer avslöjar en människosyn som frodas bland höjdarna. Ministern är nog inte den ende som avslöjas med fingrarna i syltburken eller vad det nu var som fanns på fel ställe.

Och visst är det viktigt med företagande, bra arbetsmarknadsregler, sociala reformer(alltså inte bara förändringar), vettig skola som leder till bildade människor, skatter hit och dit och allt som far runt i tidningarna.

Men jag saknar en debatt om de viktiga frågorna:

Vi är närmare ett kärnvapenkrig än vi var på 50-60-talet. Nu är det fler makter som har kärnvapen, fler som försöker skaffa sig sådant. Och vad värre är: Det är religiösa krafter, troende krafter som är inblandade.

Vi har fått en syn på medmänniskorna som om de bara var inputfaktorer i en ekonomisk modell. Ekonomerna har fått göra sig breda på bekostnad av de grupper som bryr sig om människorna.

Vi har fått en miljödebatt som fastnat i frågan om uppvärmning eller ej av vårt stackars klot. Vad blev det av debatten om miljögifterna, överbefolkningen, utfiskningen av våra hav osv?

Visst är det viktigt med att vi löser energifrågorna, men så länge vi inte inser att vi använder för mycket energi, så länge vi inte inser att kärnkraften faktiskt kostar mer energi, fast i andra former, än den ger, så länge vi tror att det nog löser sig med oljepeaken bara vi väntar, så länge vi inte vill använda vår kunskap på ett vettigt sätt kommer ingen god framtid att finnas inom räckhåll.

Varifrån har den absurda idén kommit att människan skulle vara skapelsens krona och Guds avbild? Människan som bara kan se en sak i taget, som inte kan förstå att det vi gör kan leda till flera saker samtidigt, som inte kan fatta att hela tillvaron rör sig och är stadd i ständig förändring på flera plan samtidigt.

Som vi beter oss och dessutom blundar för resultatet av vårt agerande, så står det klart för åtminstone mig, att människan är ett missfoster med missbildad hjärna. Ett fel i utvecklingen som borde raderas ut om det gick utan att skada andra varelser på den blå planeten, den vackraste av alla i vårt solsystem.

Så pratas det om betygen i skolan igen.

Men..........

Skall jag vara riktigt ärlig så förstår jag inte debatten.

Kan någon snäll människa förklara det hela för mig?

Som jag uppfattat det hela, så vill ett större antal politiker, med en militärpedagog i spetsen, införa betyg redan i skolans 6:e klass.

Tanken är att vi skall komma tillbaks till den gamla skolans betygsättning redan från årskurs ett så småningom.

Men varför?

Är det för att barnen skall lära sig disciplin och tänka på att ta in så mycket som möjligt av lärarens visdomsord? Alltså en återgång till behaviorismen, en förlegad pedagogisk metod som ingen klok människa tror på längre.

Är det för att barnen skall lära sig lyda, hålla truten och inte komma med en massa VARFÖR?

Är det för att de skall lära sig att det finns första klassens människor och en obildad massa därunder? Alltså A-människor och B-människor, efter den utbildningsmodell som lärt amerikanska soldater att skjuta först och aldrig undra om de små barn man mejar ned möjligen var ute och lekte, inte planerade terrordåd.

Eller är det kanhända betyg istället för resurser till skolan i form av anständiga skollokaler, mängder av vuxna förebilder i skolan, vettig skolmat intagen under mänskliga förhållanden osv?

Snälla!

Någon som kan förklara?

Varför?

Jag har tidigare skrivit om straffrättens principer. Men jag måste skriva av mig igen.

Förutom det där med hämnd, så har vi idén om att man genom straffet skall återföra brottslingen till samhället samt markera för alla att brottet ifråga inte accepteras.

Genom straffets "storlek" försöker man markera hur allvarligt man ser på det hela.

Ett radioprogram, Kaliber, har tittat på sexköp, rattonykterhet och snatteri tror jag det var. Ofta har man gjort ett sk straff-föreläggande, dvs brottslingen får dagsböter utan att man har stor domstolsförhandling. Ett tveksamt förfarande när det gäller sexköpsbrottet, enligt min mening, men jag vet inte.

Men det som jag tycker mig se är att de brott där det torde vara nästan enbart män som fälls har i hälften av fallen det blivit för låga straff.

Det har tydligen blivit för låga straff, men bara i en fjärdedel av fallen, i de övriga undersökta brotten, dvs brott som kanske begås lika ofta av män som kvinnor.

Min lilla, men okunniga, misstanke är att här ser man olika på brotten beroende på om det är stackars karlar som begår det och om det är stackars höginkomsttagare som redan lider av höga skatter.

I alla andra fall, t ex när någon låginkomsttagare skall berätta om sina låga inkomster vid ansökan om försörjningsstöd, bostadsbidrag osv är man mycket noggran med att det skall finnas intyg av olika slag som styrker inkomsterna. Men här, då det ofta rör personer i samma samhällsklass som de som utdömmer dagsböterna, är det inte så viktigt.

Det är mycket allvarligt för förtroendet för rättsvårdande myndigheter om min kanske förvirrade misstanke har någon grund.

Vilka signaler sänder vi ut t ex till alla unga människor som skall ut i vuxenlivet?

Är det så att vara vuxen? Är man av hankön och har god inkomst och rätt politisk färg så behöver man inte ta så hårt på lagar och bestämmelser.

Sign Bea berättar om elevernas reaktioner på straff vid rättegångar.

Självklart hänger en stor del av brottsligheten i vårt samhälle ihop med de värderingar vi har. Om vi har förmågan att visa sympati, ta ansvar för våra handlingar, visa ren medmänsklighet beror på vilka signaler vi ger varandra, inte bara till våra slavar, dvs våra barn och ungdommar.

Om vi bygger upp ett samhälle där vi prioriterar tävlan mellan individer, vara störst-bäst-rikast-starkast osv, får vi egocentrerade människor. Då får vi också människor som känner sig utanför, som känner att det gör detsamma om jag skadar dom som jag inte får vara med.

Det är en av anledningarna till att det är så farligt med stora ekonomiska skillnader i ett samhälle.

Man kanske lyckas få in någon tanke att de andra är sämre sorts individer egentligen. Då gör det inte så mycket om jag begår brott mot dom.

Den tekniken använder våra militärer då de skall motivera sina soldater att begå de mest förfärliga saker mot våra medmänniskor, som t ex i den amerikanska helikopterfilmen som nyligen läckte ut.

Vi får de människor vi skapar.

I en del fall kanske straffets längd/brutalitet kan ge signalen att detta tolereras inte.

Kanske kan det hjälpa vid ekonomisk brottslighet och sådan brottslighet som kräver kallt planerande.

Men hur många brott är så noga genomtänkta?

Bryr sig brottslingen alla gånger? Varför begås i så fall fortfarande brott som renderar dödsstraff i vissa länder?

Så har vi alla brott som begås under rusets inverkan eller under inverkan av psykisk instabilitet.

Inte hjälper vetskapen om straffets grymmhet mot den som är galen av ilska eller svartsjuka.

Här borde vi använda våra gemensamma resurser till att skapa ett jämlikt samhälle, ett samhälle utan en massa klyftor, ett samhälle där vi bryr oss om varandra, ett samhälle som har resurser att hjälpa alla de i psykisk nöd.

Vi borde gemensamt kämpa mot sådant som motverkar att vi tar hand om varandra, t ex droger, där dödsdrogen alkohol kanske är den värsta, felprogramerande filmer spel böcker osv som uppmanar till våld mot nästan, ekonomiska och sociala skillnader mellan människor osv.

Här har bl a de politiskt aktiva medborgarna ett stort ansvar att bekämpa skattesystem som gynnar de redan priviligierade grupperna.

Sedan är det en liten sak som gäller alla vuxna och särskilt de som har hand om våra ungdomsgrupper, dvs lärarna:

Lägg inte ned så mycket tid på att lära ungdommarna om de praktiska sakerna som hur domstolarna är organiserade, vem som är vem, hur rättegångarna går till osv. Det mesta är bortglömt inom två månader i alla fall, om man inte kan hänga upp kunskaperna på något för eleverna engagerande.

Lägg istället ner mycket tid på att låta eleverna ta ställning och samtidigt klargöra att man kan ändra sig, man kan tänka på flera sätt samtidigt.

Diskutera straffrätten!

Fundera över varför vi har straff!

Är det för att vi skall få en chans att ge efter för hämndbegär, är det för att vi skall skydda det bestående eller är det för att vi skall skapa ett bättre gemenskapens samhälle?

Vad skall straffet leda till?

Så har förslaget till ny skollag fått sitt betyg från lagrådet.

Klart underkänt!

Lagen strider till en del mot grundlagen. Vidare är hänvisningar i förslaget till andra lagrum "bort-i tok". Hänvisningarna sker till lagar som handlar om andra saker!

Alltså ett hafsverk!

Björklund och hans medarbetare får klart underkänt.

Ett underkännande har de också fått från skolverket i frågan om betyg för de små barnen. Lärarna blandar ihop vad betygen skall berätta om. I de flesta fall tycks man ge betyg på den lilla människan lika mycket som för prestationer.

Men det är något som kritikerna av betygsystemet redan varnade för när betygs/omdömmes-system infördes för lågstadiet.

Vi får alltså redan från början ett system där människor delas in i A-människor, B-människor och C-människor.

Regeringens människosyn lyser klart igenom. Major Björklund sprider en brunsvart stank från mellankrigstiden.

Även här får Björklund och hans medarbetare klart underkänt.

Om, vilket Gud måtte förbjuda, alliansen får förnyat förtroende ännu en period så måste man förbjuda folkpartister att syssla med skolfrågor.

Fast egentligen bör de inte få syssla med några frågor alls, inte ens få passera 4%-spärren till riksdagen, enligt min mening.

Jag har fruktansvärt svårt för att sätta betyg på mina medmänniskor. Jag tycker att det är helt fel att dela upp barn i A, B, och C-barn på det sätt som jag har känslan av att man tvingas göra i skolan i dag.

Resultatet på proven fixar till stämpeln på individerna kvickt och lätt.

Men behöver det vara så att en del elever misslyckas på proven?

Är det så förfärligt höga krav som pedagogerna ställer på sina elever?

Det är klart att det tar emot att lära sig en massa fakta som sedan skall fogas samman till någon slags kunskap.

Men har det inte alltid tagit emot att lära sig något nytt?

Varför förväntar sig föräldrarna och eleverna att det bara skall vara att "gapa och svälja" och få i sig förståelsen och kunskaperna av sig själv?

Även om jag är mycket kritisk mot mycket av det jag ser hos en del lärare i dag, så kan jag inte annat än undra om inte eleverna skall göra något?

Går man igenom frånvarorapporterna finner man på sina håll att det är mycket frånvaro eller kanske skolk.

Hur skall de kunna ta åt sig något om de inte är närvarande?

Jo visst, många skollokaler ÄR sunkiga, läromedlen får inte kosta något, skolmaten är på sina håll undermålig och dessutom serverad i en miljö som har mycket att önska.

Många elever har inget intresse av att gå på gymnasium eller kanske högskola.

De är där av tvång, vilket inte direkt främjar studielusten och nyfikenheten.

Inte blir det bättre av att landets politiker är mer måna om att hålla skatterna nere, än att satsa på barn och ungdom.

Men i grunden finns ett feltänkande.

Vi stoppar ju in de små på en förskola så fort som möjligt utan att egentligen bekymra oss över hur deras utveckling verkligen blir.

Det finns ju specialutbildad personal där.

Alltså någon annan.

Där är allt tillrättalagt och barnen behöver inte ta något eget ansvar egentligen.

Det är någon annan som fixar allt. Någon annan städar, nåja ibland undrar man över städning som inte får kosta något, någon annan lagar mat av råvaror som någon annan odlat och kanske processat, någon annan diskar och röjer efter måltiderna, någon annan fixar att det kommer nya saker att leka med när man haft sönder något, någon annan hela tiden.

Barnen får inte ta ansvar för sitt liv på något sätt.

De får ingen förståelse ens på deras enkla nivå hur saker och ting hänger ihop.

Efter förskolans ganska bekymmerslösa lektillvaro förväntas det att ungarna skall börja ta ansvar för sin skolgång.

Men..........

Då är barnen redan hjärntvättade!

Det har ju varit någon annan som tagit allt ansvar.

Alltför många föräldrar är lika hjärntvättade de också.

Samhället, skolan, någon annan........

Att man pysslade ihop ett barn är tydligen en helt annan sak än att sedan ta ansvar för vad man har skapat.

Med risk för att verka som någon person på högerkanten, så måste jag i alla fall undra om inte en av orsakerna till skolans problem ligger i barnomsorgen/förskolan.

Det där med eget ansvar är tydligen inte så inne just nu.

Vi försökte skapa ett välfärdssamhälle en gång, just för att underlätta för medborgarna att kunna ta eget ansvar. Men det är tydligt att någon stans på vägen "sket det sig".

Nu monterar man ner välfärden och satsar på privata vinstdrivna institutioner för de som har råd. Helst betalt av någon annan skattebetalare än den egna gynnade gruppen.

Lika illa det.