Inför valet 2006 lade allianspartierna upp strategin för hur man skulle styra Sverige.

Redan långt före valet hade Folkpartiet lanserat idéerna.

Man skulle dela upp medborgarna efter 80/20 idén.

Tanken var att fjäska för det stora flertalet på de svagas bekostnad.

Det stora flertalet var lyckliga nog att ha ett arbete, de skulle få stora skattelättnader.

De få skulle betala kalaset, alltså de arbetslösa som fick försämrad a-kassa, de sjuka som fick försämrad sjukersättning, de kriminella som fick strängare straff, invandrarna som det skulle ställas större krav på.

De få är också de svaga eleverna, de som misslyckas i skolan, de som inte förstår eller hinner med vad lärarna säger, de som inte kan få tillräckligt med hjälp eller arbetsro i hemmen. Det är de elever som trots att de inte hunnit eller kunnat lära sig tvingas delta i betygsprov. Det är de som lider under för dem meningslösa lektioner och därför stökar i klassen eller skolkar. De vet att de aldrig kan få de fina betygen som leder till jobb.

De eleverna tappar tron på framtiden och trillar i stället in i kriminalitet, alkohol- ochdrogmissbruk och/eller prostitution. De eleverna får ångest, kanske skär sig eller blir suicida.

För att visa sin medkänsla med de eleverna som man med glatt mod offrar, inför man mer krav, mer betyg, merstraff, mer förbud. Man hycklar medkänsla och inför  just sådant som de få eleverna inte klarar av, men som de många elevernas föräldrar applåderar efter som deras barn inte behöver drabbas.

Alliansens politik går ut på att rikta in sig på symtomen och blunda för orsaker.

En synisk politik där man stryker det stora flertalet medhårs och offrar de få och svaga.

Arma elever!

Arma alla sköra!

Arma alla minoriteter!

Det är ni som offras!

Innan de sista rösterna är räknade så verkar det vara klart.

Vare sig alliansen får majoritet eller ej kör Reinfeltd på som om inget hade hänt.

Några ministrar kastas ut, andra kommer i stället.

Skulle man inte få majoritet kör man i alla fall med hårda beslut/förslag.

Man skiter i all opposition, även i snorungarna i Sverigedemokraterna/BSS.

Bildt gjorde något liknande när greven och betjänten var med och lekte.

Reinfeldt gör så nu.

Det blir synd om alla svaga, sjuka, arbetslösa, gamla ja alla sköra.

De får nämligen skylla sig själva att de inte är rika/friska/framgångsrika.

Framgångsteologin firar triumfer.

Det är guds straff för något de har gjort i detta eller tidigare liv eller kommer att göra i detta eller nästa liv.

En vidrig människosyn!

Att det skulle vara regeringen Reinfeldts fel att SverigeDemokraterna har fått sådana framgångar kommer vi säkert få höra framöver.

Men om vi skall vara ärliga så banade man väg för missnöjespartier redan på Ingvar Carlssons tid.

Det var då marschen bort från omtanken om medmänniskorna inleddes, det var då vi kastade oss i famnen på storkapitalet.

Redan för 20 år sedan var dörren öppen för nedrustningen av välfärdssverige.

Ingen ansvarig politiker protesterade. De som till äventyrs öppnade munnen kastades snabbt ut.

Inte ens hos Vänsterpartiet kunde man sköta sig.

Där beslutade man sig under de sista 10 åren för att partiledningens gammelkomunistiska linje skulle gälla och slängde ut de som närmat sig Vägval Vänster och liknande grupper.

Sedan har socialdemokraterna haft makten den längsta tiden och skapat ett motsättningarnas samhälle. Viss hjälp har man fått under några borgerliga inhopp.

Man har sått vind och man får skörda storm.

Nu skall det till interna grupper som skall granska varför det gick som det gick.

Intet gott kan komma ur dem, eftersom de kommer att kontrolleras av partiledningarna.

Det är synd om de som är svaga. De får det ännu värre framöver.

Det är synd om naturen och miljön. Den underordnas ekonomin och tillväxten.

Det är synd om de som tror på bildning och verklig kunskap. De kan glömma sådant.

Så har svenska folket valt hur de vill att Sverige skall ledas i några år frammåt.

Jag har all respekt för demokratins spelregler.

Vill man ha det så här så får det väl bli så.

Man måste ju gilla läget vad man än tycker om det.

En gamling med minskande pension klarar sig säkert på något sätt.

Man kan fortsätta ha kaniner till slakt, odla lite mer grönsaker, sänka innertemperaturen några grader till osv.

Allt fixar sig.

Men hur fixar det sig för de andra?

De udda familjerna som inte riktigt passar in kärnfamiljssamhället.

De ensamstående med barn.

Missbrukarfamiljerna och deras barn.

Familjerna från andra kulturer som sökt sig ett nytt liv uppe i den kalla norden.

Hur fixar det sig för dem?

Det är faktiskt inte bara att bjuda till lite, utan det finns stora hinder på vägen.

De ganska vanliga kärnfamiljer som Stina Bergman beskriver i sin film DE SKÖNA fixar ju sin situation, men de andra?

De utan försörjning, de som skall arbeta fast det inte finns arbete, de som skall arbeta fast de är svårt cancersjuka?

Hur fixar det sig med allt större barngrupper från trasiga hem med skola vård och barnomsorg?

Hur fixar det sig med ekonomin nu när vi skall överge vårt självbestämmande i ekonomiska frågor och ta order från maffioson i Paris, Rom eller Madrid?

Hur fixar det sig med energifrågorna och framför allt med allt smittat avfall från en växande kärnkraftsindustri?

Svenska folket hade en liten möjlighet att börja vrida skutan åt rätt håll.

Majoriteten valde att inte ta den möjligheten och det måste jag acceptera.

Men det är synd om de små, de svaga, de sjuka, alla sköra i framgångsteologernas Sverige.

Rättelse: Filmen heter "Du sköna".

Den är släppt på The Pirate Bay av regisören och producenten med vilje.

Man kan nog få tag på den via nätet på alla möjliga sätt.

Men den är en berättelse bl a om kärnfamiljernas liv i det vackra Värmland.

Se den och fundera sedan över hur människorna är och har det.

Särskilt hur skapelsens krona (mannen) fungerar.

Det är synd om människorna.

Bodil Jönsson, denna gudabenådade pedagog, skrev i en bok hur hon lärt sig att alltid ställa den frågan när hon gjort något klart.

Hon formulerade därmed på ett enkelt sätt hur jag känner inför viktiga beslut. Detta velande och osäkra funderande. Hur skall jag rösta t ex.

Denna ovilja att rösta innan valdagens eftermiddag.

Jag vet nog hur jag skall rösta, men tänk om jag har tänkt helt fel om något som är viktigt.

Det är kanske precis tvärt om.

Att veta helt säkert känns så ovetenskapligt, så dumt. Någonstans i tankekjedjorna kan jag ju ha tänkt totalt fel. Därför det lilla nödrop som jag sände ut i det förra blogginlägget.

En önskan och bön till landets pedagoger är att de lär barnen och ungdomarna att tvivla, att inte vara så säkra. Lär dem att ifrågasätta och ställa frågan: VARFÖR?

Inte blint tro på alla storheter, vare sig de är lärare, politiker eller företrädare för allsköns religioner.

För vad de än säger så kan det ju vara precis tvärt om.

Ser en reklam från Högern när jag skall logga in.

Det står att "Bara ett arbetarparti kan fixa jobben".

Det är från det som en tid kallades Moderata Samlingspartiet för att till slut byta namn till bara Moderaterna.

De kallar sig också ett arbetarparti.

Det känns som ett hån, när man tänker på vilka som har gynnats av deras agerande de senaste åren.

Jo då, den förra regeringen var duktig på att gynna de besuttna den med. Den var duktig på att skapa klyftor mellan olika samhällsgrupper den med. Den var duktig på att försämra skolan och vården den med.

Men nu har den gamla Högern slagit följe med partier på den yttersta högerkanten, alltså Centern, Folkpartiet och KristDemokraterna.

Det skrämmer!

Minnen från en annan tid väller upp, minnen från ett annat land som också fick ett arbetarparti. Ett parti som också kallade sig socialistiskt, till och med nationalsocialistiskt.

Förlåt mig herrar Reinfeldt, Schlingman och Borg, men jag får en sådan otäck smak i munnen.

Den stora nyheten på radion i dag tycks vara att förre polisministern Bodström först sagt ja sedan nej till ett sk frivilligt drogtest.

Bakgrunden är att både han och den nuvarande polisministern Ask tyckt att det är bra med drogtester i skolan, men de skall vara frivilliga.

För Bodström hade det varit bra om han sagt nej på en gång under hänvisning till att ungdomarna har rätt att avböja test, men han kanske kom på försent att testet kunde ge vissa besked som inte behövde offentliggöras, vad vet jag?

Det hela kom i alla fall att belysa barnens och ungdomarnas situation på ett tydligt sätt.

Man har börjat fundera över ordet frivillighet.

Tillfrågade ungdomar anser att testet är tvång.

Om de nekar betraktar skolan antagligen detta som ett erkännande att de använder droger.

Situationen påminner om den som folk hade när sjörövare kapade deras skepp. Man fick välja mellan att bli ihjälslagna eller hoppa i sjön från den där plankan. Det var frivilligt som många alltså kastade sig i havet framför att bli ihjälslagna på en gång!

Man kan kanske reagera på att jag jämför drogtestet med sjörövarilldåden, men för den unge kan integritetskränkningen att lämna urinprovet vara mycket allvarligt för självkänslan.

Vi vuxna utsätter barnen, ungdomarna och andra vuxna för situationer där vi säger att olika saker är frivilliga, medan det, av den utsatte, i själva verket upplevs som tvång.

I mina mörka stunder tror jag att det är meningen att barnen och de unga skall brytas ned till lydiga medborgare som gör som eliten vill.

Medborgare som likt medborgarna i Nazi-Tyskland och forna Sovjetunionen är lydiga och utan egen vilja.

De skall likna väldrillade hundar som lyder husses och mattes minsta vink.

Det blir allt kallare i Sverige!

Vi är mitt inne i en valrörelse, säger de som vet.

Man pratar om det som politikerna tycker är viktigt:

Skola, vård och omsorg, äldrefrågor.

I skolan skall barnen lära sig att lyda, eventuellt med hjälp av föräldrar som tvingas till skolan.

Vården av sjuka och gamla skall skötas av privata entreprenörer som i USA.

De äldre skall man dels förse med gammal mat från ett storkök i Mellansverige, dels om ekonomin tillåter ge en allmosa i form av en mindre skattesänkning.

Men de viktiga frågorna om skatter i allmänhet och hur ett rättvist skattesystem skall skapas är det tyst om.

Det är en iskall fråga.

Vad som skall hända med IPRED och FRA och liknade övervakningstendenser efter valet säger man inte ett ord om.

Det är en iskall fråga.

Vad som händer med Wikileaks efter valet vill man inte yppa. Tänk om medborgarna gillar det där med meddelarefrihet, tänk om medborgarna vill kolla så att inte makthavarna döljer sina felaktiga beteenden, sina gynnanden av kompisar, sina felaktiga beslut. Inte ett ord om att man omedelbart efter valet kommer att stänga ned den för USA så pinsamma sajten. För det vore ju hemskt om det dök upp uppgifter som avslöjade svenska politiker.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att vår gamla självständighet har, via byråkrater nere i Bryssel, sålts ut till diverse maffialiknande politiker/horbockar från länderna nere vid Medelhavet.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att värnpliktsarmén är borta och har ersatts av en armé av legoknektar. Legoknektar som lyder order från överheten först innan de funderar över det där lilla ordet varför. Vanliga beväringar kunde ju kanske tänka själva.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att de religiösa grupperna får mer och mer att bestämma om. Inte vill man berätta att religiösa, enligt min mening mentala krymplingar, flyttar fram sina positioner. Man skall ju ta hänsyn till deras olika religioner, kulturer och sedvänjor. Kulturer där man misshandlar kvinnor och barn, kulturer där prästerskapet missbrukar barn, kulturer där våld är en trevlig krydda i tillvaron.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att vi, av hänsyn till näringslivet, håller på att ödelägga denna planet, den enda planet som vi är skapta för, den enda planet som vi kan existera på, vad än stora fysiker säger om utflyttning i världsrymden.

Det är en iskall fråga.

Inte undra på att jag fryser, fryser in i märgen!

Så har skolmajor Björklund åter kommit med en av sina dumheter:

Föräldrar till bråkiga skolbarn skall tvingas vara med i skolan.

Tanken att det kan finnas en anledning till att barnet är bråkigt har aldrig funnits i karlns huvud.

I andra samanhang poängterar man att det är viktigt med samarbete mellan skola och hem. Men nej, här skall det till tvång. Som om det skulle bli bättre med fler obstruerande individer i skolan.

Anledningen till bråkigheten kan vara flera:

Läraren, nuvarande eller tidigare, kan på något sätt ha mobbat barnet (jo det förekommer!), barnet kanske inte förstår vad läraren pratar om eller har inte förstått att det är viktigt, dvs läraren har inte "sålt in sitt ämne", undervisningen hålls på för låg eller för hög nivå för barnet, barnet är helt enkelt hungrigt med för låg blodsockernivå osv

Alltså hela skolsituationen är fel för ett normalt barn.

En mycket viktig anledning till att barn är bråkiga i skolan är att det kan vara problem i hemmet.

Inte hjälper en föräldranärvaro då.

Men ack nej!

För en militär gäller det att ungarna skall lyda.

Den tidigare folkpartiledaren uppträdde som borgerlighetens pajas. Den nuvarande figuren upplever jag som lika korkad.

Mitt förslag när det gäller bråkiga skolbarn är att man skall fundera över varför ungarna inte fungerar som man tänkt sig. Sedan rätta till de felen man har gjort.

Där finns många möjligheter:

Titta på hemsituationen, sätt till fler vuxna i skolan, ha färre barn i varje klass, sälj in ämnena hos barnen, fundera över undervisningspassens längd, fundera över hur ett barn fungerar eftersom de inte är eller får vara robotar även om majoren vill det, ge skolan de ekonomiska och personella resurser den behöver, ta bort en del av pedagogernas administrativa pålagor och använd lärarna till det som de är utbildade för.....

Kanske, men det är väl som att svära i kyrkan, skall man ta bort en massa tjänstemäns och -kvinnors inflytande över skolan. Kanske har politiker och byråkrater fått göra sig för stora och många på undervisningens bekostnad?

Där ligger nämligen en av anledningarna till att privata skolföretag har kunnat göra sig stora vinster.

För övrigt samma skäl som gör att vårdföretagen ger så stora vinster de med.

Hela förslaget känns som om man försöker bota en hjärntumör med värktabletter. Vare sig man använder paracetamol, ibuprofen eller acetylsalisylsyra så finns tumören där och växer sig större.

Problem med att barn inte fungerar i skolan löses inte med en "pedagogisk magnecyl". Problemet kommer bara att växa sig större.