Några miljöpartister vill tydligen ha söndagsstängt i affärerna.

Riktigt vettigt, för att komma från riksdagsledamöter.

Man brukar inte kunna förvänta sig så mycket från Riksdagen.

Vi måste bromsa in det här konsumtionssamhället.

Konsumismen är helt fel spår.

Det håller inte längre.

Om man också kunde införa någon slags skatt på konsumtionen så vore det bättre.

Alltså inte den här momskonstruktionen vars enda uppgift är att tillföra medel till statskassan, så att de som har, skall slippa vara solidariska med de som inte har.

Det som önskas är en skatt som gör att de inkomster man har beskattas enbart till den del man har konsumerat under året.

Borde inte vara så svårt.

Vad har du tjänat under året?

Vad har du kvar på banken eller Riksgälden?

Betala skatt på mellanskillnaden!

Självklart att vi måste reglera bankväsendet då.

Alltså införa regler som hindrar bankerna att "tillverka" egna pengar, hindra dem att delta i annan finansiell verksamhet än att låna in och ut pengar, hindra dem att delta i dagens casinoverksamhet med aktier, fonder,  derrivat etc.

Inför sedan en rejäl skatt på uttag av ändliga resurser.

Vi stjäl idag kommande generationers möjligheter till överlevnad.

Vi behöver också en rejäl reglering av verksamheten med att skänka bort våra barns mineraltillgångar till utländska företag vars enda mål är att tjäna pengar på andras bekostnad.

Det är ju nästan alltid företag som bryr sig om miljön bara om de måste, företag som helst inte vill ta ansvar för vad de gör, företag som oftast styrs från giriga finansintressen, även om de gärna av sig själv och av politiker framställs som glesbygdens räddare.

Att det sker på miljöns och våra barns bekostnad tiger man med.

En rejäl skatt och en hård reglering kanske kunde rädda något åt kommande generationer.

Sedan kanske vi skall ta oss en funderare över det här med arbetets lycka.

Folk är lurade att tro att lönearbete är höjden av självförverkligande och lycka.

Man har fått de dumma människorna att tro att vi lever för att lönearbeta, när det faktiskt är tvärt om.

Vi lönearbetar för att kunna få en chans att leva!

Om knappt en månad har vi suttit framför våra dumburkar och tyckt att han tjuren Ferdinand är så trevlig.

Men varför tänker vi inte som han då?

Varför vill vi nödvändigtvis bli ihjälslagna på arenan?

Eller ihjälslitna på någon annan arbetsplats?