Skolan och barnens tillvaro i den institutionen ger mig anledning till fler grubblerier.

Väldigt många barn och ungdomar sitter i dag i klassrummen med datorer och läsplattor av olika slag.

Oftast är de uppkopplade trådlöst.

De lever utanför skolan med sina smarta telefoner.

Men kan det vara så bra?

De värden som satts som gräns för kokande av hjärna eller magnetsfältspåverkan är ofta gjorda med enskilda plattor, datorer eller smartphones och vanligen under en kort tid, dvs 5-10 minuter.

Men när 20-30 sådana där grejjer är på i samma rum samtidigt under 40-60 minuter eller kanske ännu längre, hur påverkas de växande individerna?

OK, jag kan förstå att politikerna tror att de kan spara pengar. Alltså kunna slippa en massa lärare och samtidigt få barnen självgående. Men jag tror inte på den tanken och jag är rädd för en kommande ohälsobomb.

Det känns ännu obehagligare att våra politiker håller på att föra över skattemedel till sina kompisar inom närigheten enbart för att hålla elektronikindustrin och elektronikhandlarna under armarna.

Det är alltså samma fenomen som vi brottas med när det gäller avregleringen av infrastrukturen och vårdsektorn.

Skattemedel till närigheten!

Bara att ösa på!

När det gäller skolor och friskolor tänkte man väldigt konstigt redan på den socialdemokratiska tiden.

Visserligen hade man inte, enligt Bengt Göransson i senaste PRO-tidningen, tänkt sig att så mycket pengar skulle över till riskkapitalister, men man bäddade för det hela.

Dessutom hade man tänkt sig att sälja ut barnsjälarna till mörksens olika krafter.

Göransson verkade vurma för Pingströrelsen vad jag förstod av artikeln.

Fler lika skumma kulturella/religiösa huvudmän finns vad jag kan förstå. Rörelser vars uppgift tycks vara att hjärntvätta ungarna.

OK, det finns riktigt bra friskolor, som inte tycks vara ägda av sk riskkapitalister. Skolor som sköts som man tänker sig att den kommunala skolan borde skötas.

Det är väl fint, men vad händer den dag man säljer ut?

För skolorna må vara hur mycket familjeföretag som helst idag, men vad sker när den drivande inte längre orkar eller inte finns i livet längre?

Jag vet snart inte hur jag skall tänka om en privat verksamhet som är eller kommer att vara i riskkapitalets eller mörkermännens klor och en offentlig verksamhet som sköts ännu sämre pga inkompetenta politiker som upplevs som korrumperade, tankemässigt eller mer hållfast.