Joanne

4 augusti 2011 11:55

Jadu.. Tydligen har de fått för sig att de ska göra om mitt hus till seniorboende och man får alltså bara bo kvar om man är över 60 år.
Knasigast av allt är att de nu helt plötsligt känner för att renovera kåken och tycker att det behövs fler parkeringsplatser.
För parkeringsplatser är verkligen något gamla människor har mer behov av än yngre.
Hyresgästföreningen säger att de inget kan göra innan jag blivit uppsagd och då Kanske de kan lösa så att jag får bo kvar, men bara kanske..
Jag kan inte bo längre ifrån stan än vad jag gör, men kommer garanterat bli pplacerad på dalaberg (vilket innebär att mitt (knappa)gångavstånd idag skulle vara som bortblåst och jag skulle behöva ta bussen överallt..

Joanne

4 augusti 2011 21:07

Jodå, visst finns det dagis där.
Men det är för långt bort från allt och alla.
Dessutom är det det största problemområdet i hela stan. Jag vill inte bo där, jag vill våga gå utanför min dörr även efter mörkret fallit. Framför allt vill jag inte att Tiili ska bo där, växa upp där osv.
Dagiset vi har nu är ett föräldrakooperativ, jag sitter i styrelsen och det är det personaltätaste dagiset i stan. Att byta dagis vore dumt helt enkelt..
Så nu är det väl bara att hoppas vid gudarna att jag hittar en lägenhet inom rimligt avstånd till allt och alla som inte kostar lika mycket att hyra som jag får in från csn..

pinkozzy

28 augusti 2011 10:10

Nja, jag håller inte med dig där riktigt. Du kan även hos SJ boka in dig på en "tyst avdelning". Där är varken skrikande barn eller mobiler tillåtna.
Jag har vid det här laget flygit 100-tals gånger. Ofta inom arbetet. Ofta använder man flygtiden till att uppdatera sig inför ett möte som ibland t o m hållits på flygplatser. Då är det ytterst irriterande med skrikande barn eller, för den delen också, gapande gubbar och kärringar. Detsamma gäller när man reser på semester. Flyget kanske går hem efter kl 24 och man ska köra bil efter 5 timmars barnskrik i s f 4-5 timmars behövlig vila för att kunna köra bil i 1-2 timmar.
Men jag förstår också barnen. Övertrötta, hungriga, törstiga, svettiga och oförmögna att tala om det på annat sätt än att skrika. De föräldrar som där gör allt för att tysta barnet och misslyckas är det synd om. Däremot blir jag arg när föräldrar bara skiter i om ungarna skriker, ropar, hoppar i stolarna mm.

A.H.

29 augusti 2011 13:52

Finns det något viktigare än barn?

OK att jag liksom du tycker illa om vuxna som bär sig åt, men barn skall hjälpas och ledas till vuxenlivet.
Det är mycket som är svårt på den vägen för barnet.
Men i övrigt gäller fotfarande mitt inlägg.
Vuxna som inte står ut med barn på järnväg, buss eller flyg kan gå cykla eller färdas i egen bil.
Vi vuxna kan och skall planera vårt liv, inklusive sammanträden. Men jag misstänker att det fortfarande handlar om bortskämda vuxna som vill sitta som överjästa bullar och bli upp-passade.
Det är fråga om att vilja bli överklass. Reinfeldts och hans kompisar ute i världens strategi har halkat in i folks sätt att vara och se på sin omgivning.