Jag försöker förtvivlat hitta något att gnälla om. Något riktigt smarrigt som man kan få spy ut sin galla över, men nej då.

Bara det vanliga tjafset.

USAs FNamasadör har uttalat sig i skarpa ordalag om det vidriga i att, som man gör i Libyen, skjuta ner oskyldiga civila, kvinnor och små barn.

Ambasadören har antagligen inte hört talas om USAmilitärenas insatser i Irak eller Afganistan.

DN har en stor artikel om Margot Wallström. Lämpligt publicerad när sossarnas oppinionsiffror börja gå uppåt igen.

Den förklarar hur man på ett smart sätt lyckades bli av med den livsfarliga fru Wallström. Hon var populär bland väljarna och kunde ha blivit alliansens fall.

Nu har man lyckats desarmera den "hederlig norrländskan" på två sätt. Dels var hon borta från valrörelsen, dels blev blir stämplad som myglare liksom alldeles för många på vänstersidan.

Man har lyckats konstruera om jobbskatteavdraget/pensionärsavdraget så att det skall locka oss åldringar att behålla de jobb som yngre så väl behöver. Omsorgen om den egna plånboken kommer att omöjliggöra varje resursskapande förändring av skattesystemet. Ett sätt att säkra pensionärsrösterna till nästa val.

Försäkringskassan skall spara ytterligare 300 miljoner per år samtidigt som den del av arbetgivaravgiften som avser sjukförsäkringsdelen ger enorma överskott till statskassan.

Pensionärerna väntar fortfarande på att få tillbaks de 2-3 hundra miljarder som lånades ur pensionsfonderna av regeringen Persson med den borgerliga oppositionens välsignelse.

Om man som hederligt folk betalat tillbaks som man lovade så hade inte pensionerna behövt sänkas i år igen. Men heder är väl inget som finns hos rikspolitiker antar jag.

Kanske inte heller hos en del kommunalpolitiker heller för den delen. Läste om en liten svensk fängelse- och gruvkommunkommun där man hade kopplat kommunalrådets lön till riksdagsmännens. I en litekommun med ca 25 tusen invånare har man råd att betala kommunalrådet 56 500 kr per månad. Det motsvarar väl 2 lärarlöner eller 3 barnskötarlöner skulle jag tro. Och faktiskt tror jag att sådana gör mer nytta.

Nä det finns inget mysigt att skriva om. Det är bara det vanliga sura gnället som varit vänsterbloggares signatur under de senaste åren. Det där gnällandet utan att visa på smakliga alternativ. Det där gnällandet, tillsammans med en massa mygel, som fick väljarna att stirra på de olika partierna i senaste val och konstatera:

Same shit, different name!

(eller vad det nu heter på vårt nya modersmål)