Ett litet skolgnäll så här på eftermiddagen bara!

En utredning har föreslagit att eleverna skall få överklaga slutbetyg.
Ur rättsäkerhetssynpunkt förefaller det ju bra.
Slutbetygen betyder ju så mycket, inte bara för den unga människans möjligheter att vidareutbilda sig, utan också för individens självkänsla.
Ett betyg är ju en lärares dom över prestation, eller hur läraren ser på prestationen, och en dom över hur läraren ser på eleven som människa.
Åtskilliga elever har nog under åren varit beredda att begå mord på lärare, som under terminen vinkat med höjda betyg, men som slutligen givit ett lågt betyg, fastän eleven får reda på att det är "starkt".
Ännu fler pojkar och flickor har gått gråtande från sådana möten.
Jag undrar om lärarna vet vad de gör med de unga människorna?
Jag undrar om de förstår vad de sysslar med?

Landets utbildningsminister, majoren Björklund, regerade reflexmässigt med att förkasta idéen.
Inte sjutton skall beväringarna, förlåt ungdjävlarna skall det väl vara, göra annat än att lyda!

Inte får de tänka själva heller. Hur skulle det gå?
Men visst kan det vara besvärligt för många lärare som inte har tillräckligt torrt på fötterna med möjligheten att överklaga, det förstår jag också.
Men kanske innebär det att en del gamla och unga stötar funderar över hur eleven ser på betyget?
Kanske leder det till att man inom utbildningsväsendet funderar över att betyg också uppfattas som ett betyg på individen som sådan?

Men det är väl inte att hoppas på, med en utbildningsminister som sprider en brun 30-talsstank kring sig?

Jag har snart avslutat årets julklappsbok.
Det har tagit lite tid av främst två skäl:
För det första, tillhör jag den skara människor, som brukar somna ca 5 cm innan huvudet nått kudden. Det går inte då, att ligga och läsa en massa böcker.  Så det får bli en liten stund på dagen. Det är bara det, att gamle Luther sitter där på axeln och muttrar över att man läser, när man skall göra nyttigare saker som att städa, bära in ved eller skotta snö.
För det andra heter boken: "Jesus, Paulus och kärleken" och är skriven av Stellan Ottosson.
Det innebär att det är mycket att tänka över.
Nej Nej!
Hedningen har inte gått och blivit religiös på gamla dagar.
Det är bara det, att den kristna kyrkan har betytt så mycket för hur vårt samhälle har utvecklats.
Den här boken ger många förklaringar till hur det har gått som det har gått.
Så om de goda läsarna av denna blogg tar och lånar den på närmsta bibliotek, så har de något verkligt spännande att läsa.

Fast det gäller att ha skolkunskaperna i kristendom eller religion som det heter nu för tiden någorlunda aktuella eller i alla fall inte för långt ner i det där moraset som kallas människohjärna.