Den debatt om överviktiga människors hälsa som startats de senaste dagarna blottar ett mycket intressant problem. Nämligen: Hur långt skall solidariteten med medmänniskorna gå?

Om jag medvetet riskerar min hälsa på ett eller annat sätt, för att tillfredsställa mina drifter eller omgivningens krav, skall jag då ensam ta ansvar för konsekvenserna?

Om konsekvenserna blir positiva för mig tar jag antagligen själv åt mig belöningen, men om det går illa?

Skall verkligen andra betala för min misslyckade bröstförstoring om jag är kvinna?

Är det inte mitt ansvar om jag glufsar i mig så mycket mat att min hälsa hotas?

Visst är det bekvämt att skylla på andra eller på gener, men är det ärligt?

Om jag som politiker eller företagare tar en, som det visar sig, för stor risk, skall jag, mitt parti eller det företag som jag representerar ta hela ansvaret för resultatet eller skall omgivningen betala kalaset?

Går det bra kammar naturligtvis jag, partiet eller företaget hem vinsten, men om det går illa?

Kan jag låta bli att skrika på samhällets stöd?

BP tog en del risker härförleden utanför USA:s kust, men kommer inte/vill inte  ensam att klara av att återställa vad de ställt till med.

Svenska banker krävde och fick samhällets stöd för några år sedan efter att ha tagit alltför stora risker.

Är det rätt?

Är det inte så att alla måste lära sig att tänka efter ordentligt innan?