Det drar ihop sig till juletider även hos Gubbfan och hans familj.

Även om det dåliga samvetet gnager, kan han inte annat än glädjas lite.

Matlagandet, pyntandet, feststämningen som sprider sig över Sverige, tindrande barnaögon, små söta välsjungande lucior med följen och inte minst bakandet...

Jo gubbfan har redan fått ner 2 sorters småkakor till jul i frysen. Han har gjort fler sorter men de har inte hunnit mellanlanda i någon frys. Förstår inte vart de försvunnit...

:-)

Det skall bli fler mjuka och hårda kakor. Alla möjliga sorters bröd. Jag lovar!

Det har nämligen sagts mig att gamla gubbar tenderar att utvecklas åt två håll.

En del tycker om surt och beskt. Nu för tiden håller de på och letar humlestarkt öl och reser till Prag och bär sig åt. Förr blev de som gamla tiders frikyrkopredikanter och präster som predikade mot synd och mot allmän trevnad.

Den andra riktningen föredrar sötsaker. Eftersom Gubbfan är gift och aldrig skulle skämma ut sig med att jaga sötsaker på två ben, så får det bli kakor.

Det är egentligen konstigt att vi håller på och firar midvintern fortfarande.

En gammal hednisk högtid.

Vad då? Jesu födelse?

Nja.

Ingen vet vilket år karln föddes. Enligt testamentena föddes han före år 4 fkr eller efter år 6 ekr. Att han föddes vid julen är ju dessutom en 300-talskonstruktion.

Den kristna kyrkan i Rom hade stora problem med att församlingsmedlemmarna vid denna tid på året hemföll åt ett omfattande hedniskt firande av solen, något som vållade en massa huvudbry för kyrkans män. Tänk om de skulle förlora makt och födkrok pga att församlingsmedlemmarna återgick till den mycket roligare romerska religionen.

Så fick man en idé. Man bestämde att Jesus hade fötts då. Så kunde folk få fira av hjärtans lust och kyrkan kunde bestå i alla fall.

Så vi fortsätter att fira vårt midvinterblot, fast i annat namn.

Lika med Lucia. Den gamla julianska kalenderns midvinter.

Men det som ger mig obehagskänslor är alla hem, där det inte blir något bra firande.

Man har kanske inte pengar eftersom det inte finns betalt arbete åt alla som vill ha det.

Man kanske dricker för mycket, vilket kan gå ut över julefriden med misshandel och elände. Det är ju så viktigt med dödsdrogen.

Man kanske är ensam och känner ensamheten extra tung vid en högtid då familjerna samlas.

Dessutom finns känslan hos mig att det är så fel med detta handlande vi hemfaller åt.

Krämarna räknar med nya försäljningsrekord i år. Det innebär att det skall konsumeras än mer av de resurser vi borde spara åt kommande generationer.

Ännu fler gorillor kommer att dödas eftersom de lever i områden där man utvinner de sällsynta metaller som är ett måste för våra nya mobiltelefoner.

Ännu mer elektroniksopor kommer att vandra över diskarna för att så småningom hamna på en tipp i Afrika eller Asien. Där kommer natur och människor att bli förgiftade.

Allt är så fel om man tänker på kärleksbudskapet som tillskrives den där Jesus, som vi har bestämt skall vara anledningen till vårt midvinterblot.

Gubbfan skakar bekymrat sina glesa hårtestar.

När dessutom saffranen har blivit så oherrans dyr är depressionen inte långt borta.

Det är inte samma sak att blanda ut den med gurkmeja.

Ack, Ack!