En fara för en polisstat är människors fria rätt att kommunicera med vem de vill och om vad de vill. Genom att polisen vet med vem jag mailar, kan se vad jag mailar och kan spara detta lever jag i en viss osäkerhet. Man skall inte spara överskottsinformatio. Man skall radera det sägs det. Men det är polisen själva som övervakar att det sker, so what? Antagligen saknas det funktioner för att radera den information som lagras.

Genom sociogram och liknande metoder bygger man upp mina kontakter och deras kontakter och kanske finns något farligt någonstans någon gång. Alltså bäst att inte maila eller ringa annat än till säkra individer. Man kan ju råka illa ut annars.

Den fria rätten till information begränsas också genom diverse direktiv. Gör man bara lagarna så luddiga som möjligt kan man komma åt den man vill.

Ett fint exempel på hur detta göres är lagen mot barnporr. Ingen vettig människa kan väl protestera mot att man försöker förhindra detta?

Men genom luddighet och insmugna oklarheter är det faktiskt förbjudet att visa bilder på nakna badande små barn eller vuxna som ser ut som om de vore yngre än 18 år.

Att spara bilder på barnen eller barnbarnen på datorn, eller ännu värre ta med dem på någon blogg eller liknande är som att sträcka fram händerna så att polisen kan sätta på handfängslena om man vill komma åt dig och tysta dig av något annat skäl.

Genom att dessutom förbjuda teckningar på samma saker har man lyckats utvidga lagen till något mycket praktiskt verktyg.

Genom datalagringsdirektivet kan man kolla om du någon gång av misstag råkat snubbla in på någon sådan sida. Passa dig för då kan det vara kört!

Att dessutom informera om detta på en blogkan leda till att man observeras, något som är farligt om man inte som gubbfan har karriären och framtiden långt bakom sig.

Men hur påverkas anförvanter?

Hur påverkas de som någon gång har varit inne på hans blogg?

Storebror polisen ser dig!