Så har skolmajor Björklund åter kommit med en av sina dumheter:

Föräldrar till bråkiga skolbarn skall tvingas vara med i skolan.

Tanken att det kan finnas en anledning till att barnet är bråkigt har aldrig funnits i karlns huvud.

I andra samanhang poängterar man att det är viktigt med samarbete mellan skola och hem. Men nej, här skall det till tvång. Som om det skulle bli bättre med fler obstruerande individer i skolan.

Anledningen till bråkigheten kan vara flera:

Läraren, nuvarande eller tidigare, kan på något sätt ha mobbat barnet (jo det förekommer!), barnet kanske inte förstår vad läraren pratar om eller har inte förstått att det är viktigt, dvs läraren har inte "sålt in sitt ämne", undervisningen hålls på för låg eller för hög nivå för barnet, barnet är helt enkelt hungrigt med för låg blodsockernivå osv

Alltså hela skolsituationen är fel för ett normalt barn.

En mycket viktig anledning till att barn är bråkiga i skolan är att det kan vara problem i hemmet.

Inte hjälper en föräldranärvaro då.

Men ack nej!

För en militär gäller det att ungarna skall lyda.

Den tidigare folkpartiledaren uppträdde som borgerlighetens pajas. Den nuvarande figuren upplever jag som lika korkad.

Mitt förslag när det gäller bråkiga skolbarn är att man skall fundera över varför ungarna inte fungerar som man tänkt sig. Sedan rätta till de felen man har gjort.

Där finns många möjligheter:

Titta på hemsituationen, sätt till fler vuxna i skolan, ha färre barn i varje klass, sälj in ämnena hos barnen, fundera över undervisningspassens längd, fundera över hur ett barn fungerar eftersom de inte är eller får vara robotar även om majoren vill det, ge skolan de ekonomiska och personella resurser den behöver, ta bort en del av pedagogernas administrativa pålagor och använd lärarna till det som de är utbildade för.....

Kanske, men det är väl som att svära i kyrkan, skall man ta bort en massa tjänstemäns och -kvinnors inflytande över skolan. Kanske har politiker och byråkrater fått göra sig för stora och många på undervisningens bekostnad?

Där ligger nämligen en av anledningarna till att privata skolföretag har kunnat göra sig stora vinster.

För övrigt samma skäl som gör att vårdföretagen ger så stora vinster de med.

Hela förslaget känns som om man försöker bota en hjärntumör med värktabletter. Vare sig man använder paracetamol, ibuprofen eller acetylsalisylsyra så finns tumören där och växer sig större.

Problem med att barn inte fungerar i skolan löses inte med en "pedagogisk magnecyl". Problemet kommer bara att växa sig större.

Såg att jag hade ett skolinlägg idag för precis ett år sedan.

Kanske bäst att ha ett nytt.

Det jag går och grubblar på är det där fina honnörsordet KUNSKAP.

Vi skall ha en kunskapsskola säger politikerna. De pratar om ett kunskapssamhälle.

Om jag skall vara ärlig så tror jag inte att de har funderat över ordet kunskap.

Jag tror att de förväxlar kunskap med information eller fakta. Jag tror att de inte kan skilja på bildning och utbildning. Jag tror att de flesta är lika pajasaktiga när det kommer till skolan och problemen och glädjeämnena där, som han majoren och hans lika fåniga föregångare.

När man kikar på förslagen till lärarutbildning, på förslagen till betygssättning av barnen, på förslagen till vad eleverna skall uppnå i skolan kan man inte annat än undra om det är dags för hospitalet.

Om man ser på målen så finner man att det som skall kläckas ut ur skolan är någon slags übermensch.

Dessutom stirrar man på målen och glömmer målgruppen. Kanske kan man inte skilja på de sakerna?

Förslagen andas inte ett ord om att det är människor av kött och blod som befolkar våra skolor.

På de lägre stadierna är det små varelser som för allt i världen inte får sitta stilla, små varelser vars växande kroppar skall tänjas och röras hela tiden. Små varelser som skall orientera sig i tillvaron, inte späckas med en massa fakta som de svårligen kan ta till sig.

Sedan i årskurserna 6-9 befolkas skolan av en mängd individer som befinner sig mitt i sina livs värsta kriser. Nämligen puberteten. Inte ett ord om vilka problem de har med sin tillvaro.

Förskolebarnen skall nu lära sig en massa om matematik, språk och jag vet inte vad. På ett sätt som kan mätas och kontrolleras!

Men snälla!

Vad tror skolministern och gänget kring honom att de gör i förskolan och i famijedaghemmen? Allt detta lär man ju i verksamheten, men barnen sitter inte som tända ljus i en ring och sväljer guds ord från en pedagog. Man blandar in alla momenten i all verksamhet. Inlärning i små barn är en mycket komplicerad historia där hela människan är involverad. En historia där det som kallas lek och fantasi är en mycket viktig del i själva processen.

Det kallades familjedaghemspedagogik, när dagmamman lärde barnen grundläggande matte när de mätte upp mjöl och övriga ingredienser till dagens bakning osv. Vad det kallas på förskolorna("dagis") vet jag inte men även där är de olika momenten sammanblandade av rent tvång. Tvång därför att hjärnan fungerar så att teori och praktik måste blandas på ett meningsfullt sätt. Allt måste höra ihop och förankras i andra erfarenheter.

Problemet här och i övriga stadier i skolvärlden är att verklig kunskap, verklig bildning inte låter sig mätas och betygsättas.

Det är utanför politikernas kontroll!

Detta grämer antagligen de politiker som håller i plånboken.

De grämer säkerligen de politiker som vill ha makt och få bestämma över andra likt ett militärt befäl över ett gäng rekryter.

Visst går det att välja ut de barn som lär sig utantill-läxor och sedan styra dem i samhället och låta resten vara en stor massa som skall arbeta i sitt anletes svett och tjäna eliten. Men vill vi ha det så?

Den förra regeringen började vägen till en sådan uppdelning när de började återinföra ett parallellt skolsystem.

Den nuvarande förstärker idéerna med elitskolor och skitskolor. Hela vägen genom utbildningssystemet ända upp på högskolan.

Allt för att skilja på folk och folk.

Vart tog enhetsskoletanken vägen? Vad gjorde man med tankarna om människors lika värde och lika rätt till bildning och kunskaper?

Det är frågan om en människosyn som luktar politik långt ut på högerkanten, liksom den politik som fördes i 30-talets Europa.

En nazibrun stank sprider sig över Sverige!

Har ni tänkt på att det går en massa människor omkring oss som låter sina egna intressen vika för omsorgen om de andra?

Har ni tänkt på att de kanske far illa av att alltid få veta, att det de gör är mindre bra, att det skulle ha gjorts på ett annat sätt?

Har ni tänkt på att de inte klarar av att höra människor vara elaka mot varandra eller låta som om de var elaka eller upprörda?

Har ni tänkt på att de går sin väg när någon höjer rösten eller verkar påstridig?

Har ni tänkt på hur dåligt de människorna klarar av att se att medmänniskorna inte fixar sina egna situationer med jobb, kärlek, hälsa, ekonomi osv?

Har ni tänkt på att de människorna medvetet utplånar sig själva?

Har ni tänkt på att de människorna går runt med ont i magen, får problem med hjärtat, får alla möjliga psykosomatiska problem?

Det har ni naturligtvis.

Sådana figurer är bara jobbiga.

De skulle man helst slippa ha i sin närhet.

Det brukar man ju också ganska snart.

De brukar inte hålla så länge.

Men...

Har ni tänkt på hur man skall göra för att det skall bli annorlunda?