Vid ett besök i kommunens huvudort passade jag på och besökte några valstugor.

Samtalen med de politiska företrädarna gav en del att tänka på.

Jag vet väldigt lite om politik, men jag undrar........

Bl a gav ett besök i Folkpartiets stuga en del förklaringar.

Det gällde främst frågan om höjning av rätten att jobba kvar tills man är 69 år.

Om jag fattade rätt ville FP egentligen ligga på en bit bortom 70.

Sambandet mellan pensionsavgångar och folks möjlighet att komma in på arbetsmarknaden kunde man inte förstå.

Möjligheten att redan nu, OM ARBETSGIVAREN anser att man gör vinstgivande nytta för sig och ingen annan finns att tillgå, jobba kvar kanske t o m med pension och lön samtidigt förstod man inte.

Att man skulle få folk att jobba längre och kanske dö yngre på så sätt och inte belasta pensionssystemet ville man inte kännas vid.

Nej grejen är den att det finns en massa stötar som inte vill inse att de inte är oumbärliga. De vill inte fatta att det kanske finns yngre förmågor som klarar jobbet bättre.

Hela förslaget är utslag av åldersnoja, främst hos en massa gubbar som knappast kan kallas slitna. De har för länge sedan passerat bäst före datum, men VILL inte likt små barn, inse detta.

Bristande självinsikt brukar det väl kallas och kanske bör behandlas hos psykiatiker.

En annan sak som jag lade märke till var många Kristdemokraters obehagliga känsla av att ha hamnat i fel sälskap. Det verkade som om de inte riktigt trivdes med allianskompisarna. Men rädslan för att beblanda sig med ateistiskt vänsterfolk höll fortfarande ihop partiet.

Nog ett knivigt problem för partiledningen.