Behöver bara få ut lite ur huvudet så att jag kan börja städa, hänga ut tvätt och försöka göra lite nytta för mig. Därför några rader på bloggen.

Lundins, ett svenskt företag(tror att det är fler bolag egentligen), som bl a sysslar med olja och mineraler har tydligen varit insyltad i en massa elände. Man gör pengar på att blunda för mänskliga rättigheter och vanligt miljötänkande.

Men någonstans i grumset mellan öronen pinglar en liten klocka.

Var det inte i det företaget Carl Bildt var så insyltad?

Centern har kännt sig orättvist påhoppad av Naturskyddsföreningen.

Men tror partiledningen verkligen att miljöintresserade människor glömmer att vår miljöminister tillhör Centern? En miljöminister tillhör väl den skara vars fögderi skall granskas av Naturskyddsföreningen?

Och var det inte centerungdomarna som för några valrörelser sedan gick ut och med förakt pratade om MILJÖNISSAR?

Kan tyckas långsint, men gamla sår kan vara länge.

Så har ännu en utredning om betygens påverkan lagts fram. Förutom de vanliga vetenskapliga ifrågasättandena om frågor, urvalsmetoder, tolkning av data osv så tycks den ge ett splittrat svar på frågan om det är bra med betyg och om det sätts betyg på kunskaper, prestationer, föräldrars studievana och sociala ställning och/eller betyg på människor.

Det där med betyg måste vara ett problem för många pedagoger. De som har läraryrket, som ett jobb som alla andra, bryr sig kanske inte, men det stora flertalet som förstår hur viktigt det är för en massa små människors verkliga liv, alltså inte framtida inkomster och status, har det jobbigt kan jag tänka mig.

Så lätt det är att bomba en medmänniskas självförtroende, så lätt det är att få in en människa på en destruktiv väg med ett betyg.

När vi nu är inne på skolans intressanta värld, så tycks man börja fundera över det här med att en del barn lyckas sämre i skolan än andra.

Major Björklund hänger upp det hela på betyg och disciplin, men han har ju militärpedagogisk utbildning, så där finns nog inget förståndigt att hämta.

Många inom skolvärlden tycks skylla på att barnen inte vill, inte har förmåga, inte har studiemotiverade hem. Visst ligger det en hel del i det, men det tycks inte ha varit OK att ifrågasätta pedagogernas förmåga att intressera eleverna. Jag har en svag känsla av att man i lärarutbildningen har tappat bort metodiken för all pedagogik. Teorierna har blivit så mycket viktigara än själva hantverket. 

Vi har skapat ett samhälle där vi låter kommersen konkurera om barnens intresse.

Närigheten kan med sina massiva insatser enkelt få barnen intresserade av en massa pseudohändelser, som schlagertävlingar, sport, prinsessbröllop, kändis-mög och Gud vet  allt.

Att då tro att pedagogerna hur lätt som helst skall kunna sälja in sina ämnen till eleverna känns dumt.

Men kanske kan vi börja fundera över vårt samhälle och vad vi för över till kommande generationer?

Kanske kan vi vända utvecklingen från ett stupiditetens samhälle till något som liknar ett omtankens samhälle?