Om jag har förstått rätt är glukos det enda vår hjärna "äter".

Det är alltså kolhydrater. För att hjärnan skall fungera måste det till glykos.

Efter att ha hört ytterligare en partiledarintervju i P1 (Lördagsintervjun) så har jag förstått att det folk behöver är snabba kolhydrater. Inget sådant där långsamt elände som hälsomänniskorna förespråkar. Så långsamt som det tycks fungera i en del politikers hjärnor, så inte är det långsamma kolhydrater som behövs, utan snabba.

Det tycks ha fungerat långsamt även i Mona Sahlins hjärna efter senaste valet.

Inte märkte jag något annat än strävan efter makt liksom förr.

Visionerna om ett bättre samhälle för de små människorna hade ännu inte börjat slå rot i den hjärnan.

Man har ännu inte förstått att vi vanliga medborgare vill ha en dröm att sträva mot.

Vi vill inte ha samma gamla långbänkar, inte ha samma gamla affärer, inte samma vi vet bäst.

Allt kändes som en gammal ankdamm från förr, en damm full av blodiglar, en sådan där damm man varnade barnen för.

Men faktiskt, ett budskap från henne gick hem hos mig:

Rösta för guds skull inte på henne!

Vill man att det sk vänsterblocket skall vinna i valet, så kan man rösta på de andra partierna i blocket, bara inte på henne.

Vill man driva politiken åt vänster finns ju Vänsterpartiet, vill man driva politiken åt höger finns ju Miljöpartiet.

Däremellan råder långsamhetens parti, för att inte säga stillaståendets parti.