Så är vi där igen med alltför många politikers oförmåga att vara ärliga.

I radion i dag på morgonen pratade man om brytning av uran i Jämtland.

Strax söder om Storsjön vid Oviken. I ett område med mycket bördig jordbruksmark.

Jordbruksmark som behövs för att mätta kommande generationers svältande människomassor.

Men faktiskt!

Den centerpartistiske riksdagsmannen nämnde hur förfärligt området skulle bli med alla problem med avfall från brytningen. Han jämförde med hur det ser ut där de bryter uran i dag, bl a i Namibia.

Men båda centerpartisten och en gubbe från Moderaterna intygade samstämmigt att självklart råder det kommunala vetot mot gruvbrytning om kommunerna nu sätter sig emot det.

Vad de inte sa var att om det anses som ett riksintresse så gäller inte den lagen längre. Vad de inte nämnde, var att riksdagen utan prooblem kan ändra alla lagar och att riksdagen bestämmer över kommunerna. Vad de heller inte nämnde, var att EU:s intressen är överordnade våra svenska, så anser man nere i Byssel, Paris eller i Rom att det är viktigt med uranbrytning i Sverige så blir det uranbrytning. Skit samma hur det ser ut på den platsen. Det är ju bara på någon landsbygd någonstans.

Jag slutar aldrig att förvåna mig över hur man resonerar.

Detta att man kan ställa till det bara det inte sker i storstaden.

Varför föreslår man inte att det byggs nya kärnkraftsverk t ex på Helgeandsholmen, varför uppmuntrar man inte att det får stryka runt vargflockar runt Rosenbad, Stureplan, Gärdet och andra för vargen matrika områden, varför förespråkar man inte täta granplanteringar i Stockholms parker så de boende får se hur ett modernt och effektivt skogsbruk fungerar?

OK, jag vet att Centerungdomarna kan beskylla mig för att vara en sådan där miljönisse, som de med förakt pratade om för några valrörelser sedan. Men jag kan inte släppa den där åsikten att vi har ansvar för vad vi gör. Kommande generationer har rätt att kräva det av oss.