Jag skrev häromdagen om pensionernas beräkning och den sänkning av pensionerna som den äldre delen av befolkningen nu får känna av.

Det var en massa gnäll om ohederliga politiker egentligen.

Själv överlever jag nog. Skulle jag svälta ihjäl så vore ingen större skada skedd.

Men...

Det finns en sida av saken som man inte får glömma. Det är den gamla idéen om att söndra och härska. Genom det sätt man har hanterat frågan har man ställt två grupper mot varandra.

Nämligen gamla mot studerande unga.

Genom pensionssänkningen har man fått en del äldre att skrika å det förfärligaste.

Detta retar då upp ungdomar som lever på studiemedel och snälla föräldrar. Ungdomarna tittar på sina möjligheter att klara sig och jämför med åldringarna och finner: Studiemedlen är klart för låga och det är en fel balans mellan bidragsdelen och lånedelen. De har ju lika lite att leva på.

Alltför stor del av pengarna utgör en lånedel. Den delen kommer de ha mycket svårt att betala igen med de arbetstillfällen och försämrade anställningsskyddsregler och löner som de har att se fram mot. Resultatet av detta och skärpta krav för att få pengarna vad gäller studietakten, ger till resultat att man får tysta och snälla ungdomar som inte törs blanda sig i samhällsproblemen samt sedan snälla och lydiga arbetstagare som inte törs protestera eftersom man sitter i en skuldfälla efter studierna.

Så har man fint fixat till en cementering av makten i samhället.

Det kommer att fungera tills dess att det blir en explosion.

Hur var det gamle Ludvig sa nere i Frankrike? Efter mig syndafloden.

Den enligt mig rimligaoch kloka lösningen hade varit att visa en smula ärlighet gentemot pensionärerna samt kraftigt höjt studiemedlen genom en rejäl ökning av bidragsdelen.

Resultatet hade då blivit lugnade pensionärer samt ungdomar som deltog i samhällsdebatten och som engagerade sig i det politiska livet. Det behöver vi nämligen.

Men det hade kanske varit för svårt för alla myglare och strebrar inom rikspolitiken att uppleva.

Jag har, liksom många andra pensionärer, i dagarna fått ett rödorange kuvert från pensionsmyndigheten med bl a uppgift på hur min pension har sänkts till innevarande år.

Eftersom jag har en så pass låg pension att överleva på, så är väl en lönesänkning på knappt 3 procent inte så mycket  att orda om. Det rör ju sig bara om drygt 200  kronor i månaden innan skatten är dragen. Ett skatteuttag som faktiskt är samma procent som året innan. Ingen kompensation i sikte trots diverse prat om motsatsen.

Men det är framförallt motiveringen till sänkt pension som förvillar mig.

Man anger 3 skäl för sänkningen.

Det första skälet är att det allmänna prisläget har sjunkit, vilket faktiskt inte är helt sant. Fram till november hade det det, på det sätt man räknar, men i december var sänkningen borta, då inflationen tog ett skutt uppåt. Det som gjorde att man till november räknade med sänkt prisnivå var att räntorna sjunkit under året. Övriga delar av beräkningen visade faktiskt på höjd prisnivå fram tom november. Samtidigt som sänkta räntor i detta fall skulle påverka pensionerna var räntorna en viktig del i motiveringen för skillnaden i skatteuttag mellan pensionärer och förvärvsarbetande. Man sade att eftersom pensionärerna inte hade så stora lån så kunde de betala mer i skatt. De hade ju knappt några räntekostnader! Alltså, ibland räknas räntorna ibland inte.

Att man som pensionär i alla fall får leva på i bästa fall 50-60% av sin gamla inkomst räknas liksom inte. (Så för Guds skull ni som har inkomster: Spara tills ni blir gamla, konsumera inte nu)

Det andra skälet är att inkomstutvecklingen i samhället har varit svag.

Det tror sjutton det när komunerna inte får pengar så de kan fullgöra det som invånarna anser att komunerna skall klara av. De har inte pengar att betala sin personal utan måste avskeda. Det var ju viktigare att sänka de statliga skatterna för de som redan tidigare hade råd att spara.

Det tredje skälet är att beräknade framtida utgifter i systemet överstiger beräknade inkomster och tillgångar.

Har man bestämt sig för att vi skall ha låga inkomster till systemet, dvs hög arbetslöshet och lägre löner för unga och övriga med arbete, i framtiden? Populasen blir väl mer lättstyrd då kanske?

Här börjar min förvirrade själ också efterlysa  de ATP-miljarder som herr Persson lånade till statsbudgeten och som skulle betalas tillbaks när statsfinanserna hade rätat upp sig efter en tidigare borgerlig regering. Det känns mer som stöld än som lån.

Jo jag vet! Jag är en gammal gnällig gubbstrutt!

Men jag efterlyser faktiskt en smula ärlighet från politikerna.

Vore det inte bättre att de sa rent ut?

För de menar ju: Är du inte frisk, ung, vacker och förmögen när du blir gammal så får du skylla dig själv!

13 januari!

Tjugondag knut så skall julen ut sägs det.

Men jag vet inte om jag vill hänga med på det.

När man har den där Carl Larsson-stämningen över sin bostad.

När det är så där myyyyyyysigt.

Massor av krimskrams, ljus och tomtar.

Stackars halmbock som inte får stå där under en gran med massor av C-vitaminrika gröna skott.

Bara brutalt stuva undan den stackarn tillsamans med tomtar, änglar, hjärtan och allt det andra.

Varför skall man göra som alla andra och hålla på traditioner?

Jag minns att när jag var barn, så hade tant Malmström kvar granen långt in på våren. Den barrade inte utan sköt skott. Hon nändes inte slänga ut den. Folk tyckte hon var konstig.

Nu förstår jag henne.

Men familjen har bestämt sig så jag har väl att lyda och bära ned granen till kaninerna.

Jag unnar dem också de goda späda gröna granskotten.

Fast några skall jag knapra på själv.

Härligt syrliga och fullproppade av C-vitaminer.

För många år sedan sade en aktiv politiker i bekantskapskretsen åt mig att politiker aldrig fick ljuga. De måste alltid tala sanning, men de behöver inte säga hela sanningen.

De behöver inte säga som det egentligen är, bara väljarna är lugna.

I dag på morgonen berättade man i radion om en ny avdelning på försäkringskassan som skulle ta sig an invandrarnas svårighet att ta sig ut på den svenska arbetsmarknaden. Man hade funnit, om jag nu minns rätt, att det tog i snitt 7 år för en invandrare att få ett jobb.

Genom att inrätta en ny avdelning på försäkringskassan skulle man lösa problemet!

Men.............

Vi har en förfärande arbetslöshet i dag. Vanliga svenskfödda medborgare står utan arbete. Ungdomar, ofta högutbildade, står utan arbete. Medelålders svenskar med många år på arbetsmarknaden står utan arbete. Människor som närmar sig pensionsåldern står utan arbete.

Man försöker få ut ungdomarna på arbetsmarknaden genom att vingklippa fackföreningsrörelsen och kraftigt sänka lönerna till de unga. Så får man nämligen som grädden på moset sänkta löner till resten av populasen.

Varför skulle det vara lättare att ge arbete till dess arbetshandikappade invandrare?

Ja arbetshandikappade!

För handikappet består i att man inte behärskar språket, att man inte lätt kan förstå svenska språket och kulturen och inte heller enkelt kan göra sig förstådda.

Man försökte med sk arbetscoach. Det gav jobb åt de som koachade, men inte mer än vad den vanliga arbetsförmedlingspersonalen fixade.

Jo.

Visst finns det jobb.

Massor av jobb.

Men ingen vill betala lön för allt det som behöver göras.

Att gemensamt betala för arbete innebär höjda skatter och/eller, om man är borgerlig, neddragningar på annat håll.

Men...

Varför inte säga som det är, så kanske det kommer fram en lösning som fungerar?

Fast det innebär ju förståss att vi måste återgå till det där gamla:

Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga.

Och då måste man ju höja skatterna vilket svider i själen hos de som har.

Så det är nog enklare att sopa problemen under mattan med en ny avdelning hos Försäkringskassan.

Bläh............

Lite som att plaska på sig parfym för att dölja hur skitig man är.

Det är hemskt med alla dessa språkpoliser som dyker upp här och var.

Jag tror att de flesta håller med.

Så upptäcker jag att jag själv tillhör denna föraktliga skara individer.

Det jag närmast retar mig på är modeordet "tänk".

Man har ett tänk!

Man tänker alltså inte.

Man har inte en tanke.

Bara "ett tänk".

Alltså en liten snabbt undanglidande tankeflisa.

En kvinnlig partiordförande har ofta ett tänk som hon framför så fort hon kan.

OK! Jag håller henne inte för så mycket, men jag blir en smula nervös över att tankefragment skall styra den minister som skall hålla ett vakande öga över vårt näringsliv.

I radions nyheter mitt på dagen redogjorde en dam från någon kommun ute i landet hur bra det var att förse personalen med olikfärgade mössor för att visa på deras förhållande till diverse idéer.  Hon sa att det var ett bra tänk.

För mig kom en tanke om vad som stod i en otrevlig bok som jag tvingats läsa i skolan.

Nämligen 1984!

En ruggig dystopi där folk hade olika färg på overallen för att skilja dem åt.

Så snälla medmänniskor!

Ha en massa olika tankar om saker och ting!

Fundera, grunna och tänk!

Men nöj er inte med ett tänk!

Det är konstigt att vi aldrig lär oss hur samhälle och ekonomi fungerar.

I bland anser vi att marknaden klarar alla problem själv. Statens döda hand skall inte läggas över näringslivet. När så näringslivet fungerar med tillgång och efterfrågan och varor som inte efterfrågas förblir osålda till de priser som konsumenterna anser att de är värda, då skall samhället gripa in och stötta.

Vi har två stora personbilstillverkare i Sverige. De producerar bilar som vi i åtminstone 30-40 år vetat vara fel för miljön och långsiktigt sett inget att satsa på.

Nu är det ett oherrans liv för att den ena, Volvo, sålts till kinesiska kapitalister som troligen flyttar fabriken till Kina så småningom och att den andra som tidigare sålts till amerikanska kapitalister, Saab, skall läggas ned antingen på direkten eller efter någon konkurs emellan.

Men det kapitalistiska systemet fungerar så. Tjänar man inga pengar på eländet så gör man något annat. Allt för den heliga profiten.

Vi har haft massor av år på oss att lägga om produktionen i främst VästSverige till något vettigt.

Inget har gjorts. Olika regeringar har avlöst varandra, men ingen har fått tummen ur och satsat på något klokt. Nej och usch! Inte ifrågasätta våra fina "flaggskepp"!

Det är synd om de som för sin försörjning är beroende av SAAB och Volvo, men de måste fundera över hur de skall försörja sig i framtiden.

Bilindustrin skall de snarast glömma!

Insnöad?

Tja, mentalt är jag väl det.

Är ganska bortkopplad från vad som har hänt utanför min lilla bubbla sedan julafton.

Fysiskt så är vi faktiskt det. Nästan!

Ett underbart snötäcke har lagt sig över naturen.

Det är möjligt att det är ett otyg för de som anser att de måste bröta fram med stora maskiner. En granne som håller vägen öppen för en änka i trakten morrar för att vi inte vill se hur han far fram så att buskar och jordkockor ryker.

Men en gamling som jag, tillika stadsbo och skrivbordsmänniska, njuter och minns min barndoms vintrar.

Jag får väl bjuda rådjuren och hararna på mina äppelträd och annat relativt nyplanterat. De vilda djuren skall överleva de också.

En mjuk tystnad lägger sig över ett igensnöat landskap, en tystnad som är som bomull. När man dessutom har stängt på sågen tvärs över sjön så är livet nästan fullkommligt. Att slippa höra sågens ventilations och fläkttjut är en ren njutning.

En bättre början på det nya året kan nog inte finnas!