skogsfrun på dal

28 januari 2010 18:29

Givetvis är det ett jäkla förtryck! som vi inte borde ställa upp på. Att somliga kvinnor är hjärntvättade* och hjälper till att hålla kvar eländet bör inte avskräcka. I vårt land ska inga kvinnor behöva gömma sig av vad orsak det vara må.

margus

28 januari 2010 22:52

Instämmer med föregående talare. Vi är absolut eller har blivit för flata när det gäller mycket. Inte bara religion, men det blir särskilt känsligt då. Frankrike (demokratins vagga) vågar, varför skulle inte vi?
Att ta seden dit man kommer är alltid en god start.

Joanne

29 januari 2010 23:30

Det låter kanske inte så illa när man skrivr ut det.
Men tanken var att jag skulle söka in på högskolan nu i vår och håller en tumme för att jag kommer in till höst terminen..
Dock innebär det att jag måste flytta till en stad mittemellan skolan och där jag bor nu, för att fortfarande ha något typ av stöd (min syster bor i staden jag tänker mig) och ändå ha pendelavstånd till skolan som är såpass rimligt att lillan inte behöver leva halva sin barndom på dagis och med en ammma som inte orkar vara mamma.
Fick en lägenhet som var perfekt på alla sätt och vis, skulle tacka ja idag och då får hon på uthyrningen andra uppgifter på soc än vad jag och soci min stad fått gällande max hyran och tar bort mig som sökanden på lägenheten trots att jag stod först i kön och det hela antagligen är ett missförstånd...
Jag hoppas att det ska lösa sig, sammtidigt som jag inte alls vågar hoppas på det.
Dessutom kommer jag , även om det skulle lösa sig, stå med en dubbelhyra som jag inte har råd med och ja...
Jag kan inte tacka ja om jag kommer in på utbildning om jag inte flyttat och hunnit få dagisplats på den orten, och jag kan inte söka dagis innan jag vet vart jag ska bo..
ja, allt är en enda röra just nu.
Det låter kanske inte så illa såhär.. Men ja.. Utbildning är den enda vägen ifrån soc för mig och utbildning finns inte i min hemstad där vi bor nu, än mindre jobb...
Lägenheter är inte lätt att få på orten jag tänkt mig och ännu mindre en så perfekt läghenhet som den jag egentligen hade fått där jag hade bott på samma område som min syster..
Ja...
Allt ä upp oc ned.
Att uthyraren dessutom var så otrevlig på alla sätt mot mig gjorde ju inte saken bättre..

Så så ligger landet hos mig just nu.

Hoppas allt står bättre till på din sida landet!
=)

Madde

1 februari 2010 16:47

Jag pratade själv med en kvinna som hade "vanligt" huvudskynke alltså inte en burka som täcker allt. Hennes man tyckte att hon skulle sluta med använda den men hon sa att hon kände en viss trygghet plus att lite av hennes hemland på så sätt alltid fanns med henne. Det är nog svårt att gå in och förändra något över en natt som pågått i så många många år. I många fall är det faktiskt kvinnans "val" då hon har växt upp med det och att hennes kvinnliga förebilder som mamma, mormor, farmor, systrar också haft en burka eller huvudskynke. Om det sedan är en man eller kvinna som bestämt att detta klädesplagg ska bäras från början har jag ingen aning om. Det är ju fruktansvärt om någon utsätts för tvång vad det än gäller. Själv vill jag kunna ta på mig det jag vill. Däremot så vet jag att när jag var i tonåren så var inte det alltid accepterat heller. Det fanns alltid några som hade åsikter på hur man såg ut och tyckte det var fel kläder. Så jag vet inte... Men det känns som om vi alla vänder kappan lite efter vinden efter våra egna värderingar om vad vi tycker är rätt eller fel. Jag vet i alla fall att jag gör det. Vad det gäller det här med att ta seden dit man kommer så stämmer det till en viss del enligt mig, då jag med handen på hjärtat kan säga att jag skulle nog inte själv ta mig an hela seden dit jag kom. Däremot skulle jag försöka anpassa mig så mycket som möjligt vad det gäller lagar och förordningar och respektera deras sätt men skulle nog alltid vara svensk innerst inne. Men det är jag det! ;-)

Tack för kommentaren på min blogg! Det är alltid kul med nya besökare.

Önskar dig en fortsatt trevlig dag! ;-)

Gubbfan

2 februari 2010 12:49

Madde önskas det samma.

Det är svårt det hela. Vi har alla våra fördomar och vi vill ju så gärna bevara dom.
Men när det kommer in på människoförtryck, vare sig det är kulturellt eller religiöst så måste jag protestera mot det.
Dessutom känner jag mig kränkt av snacket att slöjor i olika former är för att skydda kvinnor från lystna blickar från män.
Jag är väl inte någon hund heller.
Kvinnor och män får gå med vilka kläder de vill och även helt utan om så vore. Det är deras sak inte min, försåvitt det inte gäller tvång. Vi lever i ett SAMhälle där vi tillSAMmans skall ta hänsyn till och hjälpa varandra.
Ett sätt är att vi kan ha lagar som förbjuder maskering på offentliga platser eller bestämmelser som hindrar religiösa eller politiska uniformer.
Men det är bra att det hela debatteras.