Det var länge sedan jag sträckläste en bok.

Den här boken kunde jag inte släppa.

Naturligtvis färgas min 08-syn på boken av att den delvis handlar om mitt Fjollträsk.

Jag har aldrig varit riktigt glad i Stig Claesson. Både tyckt om och tyckt riktigt illa om.

Boken är skriven av sonen Nils i samma kantiga stil som var Slas speciella.

Men trots det så har den fångat mig eftersom den ger en så bra skildring av en "folkhjältes" mentala och kroppsliga förfall.

De som läser den kanske kan påminnas om att dagens hjältar, vare sig de är politiska, sportsliga eller bara kändisar, kan ha en ganska rutten insida.

Dessutom ger boken en god beskrivning över hur det är att vara barn.

Den beskriver förnedringen som drabbar barn och unga både i hemmet och i skolan.

Kanske kan den bidra till att vi vuxna bryr oss, lyssnar och tar hänsyn till barn och unga, att vi tar av oss den där översittarattityden.

För , go' vänner, det är hemskt att vara barn och ung.

De är de som man trampar och spottar på.

Det är barnen och ungdomarna som är de sista slavarna.

Läs Nils Claesson: Blåbärsmaskinen