Flanören...

5 december 2009 20:58

Tror att han inte har någon uppgiven adress.
När jag klickar, så är det bara tecken utan punkter.

Bea

10 december 2009 21:01

Tror att man skulle lyckas bättre i skolan om man till högre grad ägnade sig åt att inspirera, istället för det du skriver: sätta in barnen i fack. Locka fram nyfikenhet, tänk att göra de unga SUGNA på att vilja veta mer! Det tror jag på. Inte så lätt alltid, dock.

Tanken om Guds straff vad gäller svaga och sjuka... Påminner inte det lite om Hitlers syn på människan? De starkaste ENDAST skall överleva, de sjuka/svaga kunde han lika gärna gasa ihjäl med en gång.

Usch, vilken fruktansvärd människosyn! T o m glasögon såg han som ett svaghetstecken.

Jag har för övrigt svårt att tro att Du ser ut som en fågelskrämma :) I så fall har den fågelskrämman ett ovanligt vackert inre.

Gubbfan

11 december 2009 19:07

Angående se ut som fågelskrämma: Jag slickar i mig!

Jag förstår att det är svårt att locka fram den där nyfikenheten, den där förmågan att få eleverna att göra de där kreativa tankehoppen och ge eleverna förmågan se saker från flera håll på andra sätt än det som är vanligt. Men nog skulle vi behöva fler Håkan Lantzar, flera gubbar Rausing, fler människor som hittar lösningar på de problem vi har skapat.
Men ni lärare skall slåss mot allt det som strömmar mot eleverna från kommersen. DET är inte lätt. Ibland har jag varit sugen på att få jobba som lärare, att få försöka locka fram nyfikenheten och fantasin, men så har jag insett vilka krafter man har att slåss emot. Då har jag tackat min lyckliga stjärna att jag avstått.
Även om jag har fuskat lite i gamet och hjälpt till som RödaKorslärare några år. Att få jobba i skolan var nästan alltid inspirerande.

Men förklara för mig någon, vad det är för finess med betyg och omdömen t o m från första skolåret. Jag tror inte man kan piska fram nyfikenhet. Man kan, med tvång och press förstöra människors egenvärde, krossa nyfikenheten och viljan, med den skola vi håller på att skapa.
Jag vill inte göra människan till en arbetsslav som bara lyder der Fürher.
Det känns som om vi med öppna ögon går in i ett 1984 eller den gamla barnboken om Framtiden F.
Lite larvigt kanske, men hellre då den där tillvaron som den där tjuren under korkeken visar upp på TV varje julafton.

Bea

12 december 2009 23:31

Den där tjuren identifierade jag mig faktiskt med som ung.

Eller skall man kanske säga "yngre" ? Jag tillbringar ju dagarna i ända med gymnasieungdomar, och i deras ögon är man ju LASTGAMMAL, trots att man inte hunnit fylla 40. Så jag tänker mig faktiskt inte alls som särskilt ung, trots att jag antar att Du, Gubbfan, som är ännu några år klokare och mera erfaren, säkert betraktar mig som ung.

Allt är ju, liksom, relativt i livet...

Jag tror att du skulle passa som lärare. Och ja, mycket har vi att slåss emot. Men jag är beredd att ta fighten, eller rättare sagt; jag tar fighten i princip dagligen. För det jobb jag har är så otroligt inspirerande och jag känner att JAG FÅR SÅ MYCKET TILLBAKA.