I Motala brast det för en kvinna.

Hon hade i fyra år arbetat tillsammans med en kollega som doftade/stank av parfym.

Det gick till handgemäng (ett så fint ord för slagsmål).

Jag förstår henne fullständigt.

Hon har mitt fulla stöd.

Man skall inte bruka våld, men det finns ju gränser.

Vi är fler än Motalakvinnan som snart tar till våld för att freda oss från stanken.

Den finns överallt.

I tvättmedel, i tvål, i deodoranter, i stanken kring folk, överallt!

Det är snart omöjligt att färdas med kollektiva transportmedel p g a stanken.

Att bevista en teaterföreställning eller gå på en föreläsning är inte att tänka på.

Folk stinker!

De tror att de doftar, men ack så fel!

De stinker parfym!

Ja, det får nog bli att ta till våld nu.