Varåt är vi på väg?

I radion i går rapporterade man om alla fattiga som måste be om mat från diakonin.

Allt fler kan inte klara sin försörjning, inte få mat för dagen om inte de religiösa ställer upp.

Ensamstående föräldrar, arbetslösa, sjuka och andra sköra grupper klarar inte det hela.

En mamma berättade att hon tog vara på kasserade kläder från soprummet!

Kläder som hon tvättade och lagade för att över huvud taget få något till sig själv.

Det var människor som inte ville något annat än att kunna försörja sig själva, men som inte längre kunde.

Det här var i Sverige, inte i USA.

För att överleva måste man be om välgörenhet i vårt välfärdsland!

Allt fler utförsäkras från A-kassan, allt fler förlorar hjälpen från Försäkringskassan, kraven för att få försörjningsstöd från kommunerna skärps, allt fler förlorar sina fasta anställningar och tvingas ut till en högst osäker tillvaro som underbetalda egna företagare.

Ungdomar prioriteras på arbetsmarknaden, men till skamlöner som praktikanter och lärlingar.

Medelålders och äldre arbetskraft tvingas acceptera sänkta löner om de skall få ha jobben kvar.

Den lilla trygghet som lagen om anställningsskydd gav försvinner eftersom den lagen kommer att urvattnas till ett ingenting.

Vår regering skyller på att lågkonjunkturen gör, att man inte kan göra så mycket åt detta.

I själva verket förstärks lågkonjunkturen av regeringens agerande.

Politikernas idé är att om man pressar de sjuka, de arbetslösa eller de unga tillräckligt hårt, så kommer hälsan och  jobben likt kungens stekta sparvar flygande alldeles av sig själv.

Man sänker skatterna för dem som redan har goda inkomster.

De personerna spar, de kan inte konsumera mer.

Det går extra fint att spara när man får billig skattesubventionerad arbetskraft.

Pigor och drängar som städar, hantverkare som utför det arbete som ändå skulle ha utförts.

Skattesänkningarna finansieras med lånade pengar.

Vi är på väg mot ett samhälle med stora ekonomiska skillnader mellan befolkningsgrupperna.

Det är dit man vill!

Bort från den förfärliga välfärden.

Bort från tanken om människors lika värde.

Åter till gamla Fattigsverige.